Foto: Sven Thufvesson
Foto: B.I. Thufvesson

 

 

Soldatminnen


Jag har beslutat att inte vara aktiv ”FN-kamrat” efter den 21 juli 2010, femtio år efter det att svenska FN-soldater ”gick in” i Kongo. Då var jag med i den första Globmastern med svenska FN-soldater som landade på N`-Djili i Leopoldville/Kinshasa. Jag minns överste Juhlins uppmaning innan vi lämnade planet. ”Håll FN-fanan högt”, yttrade han till fanvakten som skulle marschera ner från akterporten. Avsikten var att det skulle bli en ceremoni på ”plattan” för att manifestera FN.s ankomst till det fria Kongo.

Det blev ingen högtidlig mottagning. Belgiska fallskärmsjägare hade flugits ner med uppgift att skydda sina landsmän som höll på att lämna landet. I avgångshallen var det skotthål i väggarna samt tomhylsor, blod och bråte på golven. Sannolikt hade det under senaste dygnet förekommit strider i anslutning till flygplatsen. FN skulle snarast avlösa det belgiska förbandet för att svara för säkerheten åt såväl afrikaner som europier.

Vår närvaro i Leopoldville/Kinshasa medförde att hetssporrarna på ömse sidor lugnade ner sig. De europier som återvände kände ett stort förtroende för oss. Innan de gick ombord på flygplanen kom de fram till närmaste FN-soldat och tackade för vår närvaro. När vi själva flög hem i slutet av november med ett Sabenaplan blev vi utbuade på flygplatsen i Bryssel under ett måltidsuppehåll. Jag tror inte att det bland pöbeln fanns några av dem som vi hjälpt i Kongo. De hade nog de ”blå baskrarna” i god hågkomst från Kongo.

Ett annorlunda FN-minne från samma flygning var den unga flygvärdinnan på Sabenaplanet. Under nedfärden med personal från bataljon 10 K hade hon blivit biten av en hund. Bettet hade tagit i ena vaden och var väl enbart en liten ”nafsning” från hundens sida. Värdinnan var uppenbart stolt för sin plåsterlapp och gasbinda synligt genom strumpan. Aldrig har väl ett sådant bandage blivit så betraktat som nu med över etthundra unga soldater ombord och som varit på uppdrag i sex månader.

Sedan det blivit lugnt i flygplatsområdet var vi några kamrater som fick möjlighet att som ”turister” besöka centrum. Under vår promenad i villaområdet längs Kongofloden fotograferade vi exklusiva villor som nu var övergivna. I en villa såg vi två afrikanska kvinnor samtidigt som vi blev gripna av andra beväpnade FN-soldater. Vi hade utan lov fotograferat president Lumumbas hustru samt kvinnan i hennes sällskap – försvarsministerns hustru, fru Mobuto.

De båda kvinnorna kom ner till trädgården och samtalade med vaktchefen varefter vi blev frigivna. Fru Lumumba föreslog att vi skulle dricka te tillsammans med de andra FN-soldaterna. Vi tackade nej med tanke på att vi hade ont om tid. Vår fransktalande vän undrade om vi fick fotografera de båda kvinnorna tillsammans med oss. Det var ett historiskt ögonblick, att få fotografera Kongos första presidenthustru. Vi anade inte att kvinnan i hennes sällskap senare ”blev hustru” till Kongos andre president.

Alla känner vi till vad som hände president Lumumba. Hemma i Sverige såg jag en tysk journalfilm från hans begravning. Den sörjande änkan var vitpudrad i ansiktet och jag kände samhörighet med henne. Vi hade träffats vid en tidpunkt när många trodde att hennes man skulle bli en stark president. Det fanns större krafter som ändade hans liv.

Sommaren 1963 var jag underofficer på bataljon tjugo med rättighet och skyldighet att äta mina måltider på en mäss för denna befälskategori. En kväll prövade vi en ny drink, blandad av ”vanliga råvaror”. En av gästerna tyckte det var en fin blandning och föreslog att drinken skulle kallas för ”Lumumba” för att hedra Kongos första president. Så blev det och nu snart femtio år senare kan man smutta på en ”Lumumba” till presidentens minne.

I mina anteckningar finns kopior på tre gåvobrev. Jag har lämnat några föremål till Fredsmuseet i Uppsala och då berättat lite om dessa saker. Från ADL i Gaza – en del av det blivande Palestina – en vimpel från den dansk-norska bataljonen som var granne med oss. Gåvobrevet i sin helhet:




Nästa gåvobrev handlar om en brittisk hjälm av tidig modell. Jag tog hand om hjälmen när jag ”gjorde Sharm” under en månad. Hjälmen var på Armémuseums FN-utställning hösten 2009. Här gåvobrevet i sin helhet:

 

I det tredje brevet berättar jag om en belgisk kravallsköld samt om en välkomstceremoni av afrikanska ungdomar kort efter det vi kommit till Kongo:

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

Med överste Juhlins ord: ”Håll FN-fanan högt” slutar jag min hemsida. Vi har väl alla i Kongo hållit såväl den svenska som FN-fanan högt. Kanske stämmer skrönan från operativa enheten ” skall vi skicka en bataljon? eller ett kompani? eller en pluton svenskar? Även i fortsättningen skall jag följa FN-folkets vidare insatser med att söka efter innehållsrika hemsidor. Förhoppningsvis får utgivaren hjälp med marknadsföringen av de etablerade hemsidorna och att det blir möjligt att annonsera i förbundets tidning.

Helsingborg i februari 2010

Sven Thufvesson


 

___________________________________________________________

© 2009 - katanga1962-63.se - sven.thufvesson@telia.com